Ingrid Ahxnér på besök, 8 - 15 mars 2004

Under en veckas tid i mars hade vi Ingrid Ahxnér och hennes dotter Sara här på besök. Hon är sköterska på Östra och vi känner henne sedan en tid tillbaka.

Vi tog med dem på rundtur i stan, nu när vi börjar bli lite varmare i kläderna. Var bland annat på Batu Caves igen och det var så otroligt mycket apor där!

Grottorna är fantastiska och är idag ett hinduiskt tempel. Under andra världskriget användes de av befolkningen för att gömma sig under de japanska bombattackerna över staden.

Vädret visade sig inte från sin bästa sida och nästan hela veckan var molning, men varm.

Vi tog också med dem till den superlokaka food courten. Ett måste för alla gäster.

Det blev en jättemysig vecka och det var väldigt roligt att få lite besök hit igen.

Malaysiskt bröllop, 14 mars 2004

En 14 mars var vi bjudna på malaysiskt bröllop när Michis leverantör i Ipoh, Amin, skulle gifta sig. Amin hade flera gånger talat om hur otroligt viktigt det var att vi var i tid, och jag som är lite tidsfanatiker såg till att vi startade tidigt. Det var bara det att det var ingen trafik så det slutade med att vi kom nästan en timme för tidigt och fick vara med och äta frukost innan vi skulle till moskén.

Anna och Fredrik var också bjudna till bröllopet och var finklädda efter bästa förmåga.

När vi väl kom till moskén blev det diskussion om huruvida vi skulle få komma med in eller inte eftersom vi inte är muslimer. Till slut blev det dock bestämt att vi fick vara med. Tur var väl det för hur kul är det att gå på bröllop och inte få se själva ceremonien?

Kvinnorna fick sitta längst bak i rummet och Anna och jag hade varsin sjal att täcka håret med. Vi blev dock snabbt framviftade att sätta oss längst fram så vi såg och vi behövde inte ha sjal.

Vi förstod ju ingenting av vad de pratade om, men först satt bruden och talade med några män och fick sedan skriva under sin del av avtalet för giftemålet.

Därefter fick Amin göra samma sak och avslutade med sin signatur också.

Därefter fick Amin sätta en ring på sin frus finger och de hälsade och tackade varandras föräldrar och kysste deras händer.

Efter bröllopet bar det av till Amins föräldrahem och stora tält var uppsatta och lunchen var utomhus. Vi var ju inte helt vana vid värmen ännu och dessutom finklädda så lite varmt var det!

Det vanligaste att överlämna som bröllopspresent här är pengar, men som svenskar tyckte vi att det kändes väldigt trist så vi hade köpt med en fin glasskål från Kosta Boda istället.

Därefter följde lunchen och vi hade fått hedersplatser mitt emot brudparet.

Det var ganska svårt att äta eftersom man bara får använda högerhanden. Inte lätt att skala räkor eller ägg med bara en hand så vi fuskade lite ibland när ingen såg.

Direkt efter lunchen var bröllopet slut och alla åkte hem. Barnen hade inte uppskattat den malaysiska maten så mycket så det blev raka spåret till McDonalds och bunkra upp lite till. Fantastiskt roligt att få se hur ett malaysiskt bröllop går till!

Operation och besök, 2 februari - 7 mars

Februari fick en tuff start när Fredrik klagade på att han hade ont i magen dagen efter vi varit i Batu Caves. Vi trodde att han hade träningsvärk, men efter diverse övningar, och till slut telefonsamtal till läkare i Sverige, misstänkte vi starkt att han hade blindtarmsinflammation. Eftersom vi inte hade någon bil ännu så fick vi gå ut på gatan 12 på natten och jag och Fredrik åkte till Damansara Specialist Hospital till akuten. Där blev vi väl omhändertagna, blodprover m.m. togs på Fredrik och inom en timme låg han på operationsbordet. Jag fick sitta ute i ett väntrum och visste inte hur lång tid det skulle ta. Efter en stund kom en läkare ut med en metallskål i högsta hugg och visade mig ... blindtarmen. Tur att jag inte har ont av att se sådant!!

Vi fick sedan ta in på ett rum. Här får man välja vad man vill ha och vi hade tagit enkelrum med extrasäng. Michi skulle till Hongkong tidigt dagen efter. Vi hade just lärt känna Karin Ranstrand som sex på morgonen tog hand om Anna och sedan kom och lämnade henne på sjukhuset tillsammans med en påse från McDonalds. Det var nämligen helgdag och då serveras bara mat till patienterna ej till de anhöriga! Ytterligare en natt senare var det dags att checka ut och åka hem igen. Fredrik hade nu ett fint ärr på magen. Andra operationsärret där...

En vecka senare var det dags för Anna att fylla elva och hon fick nu sin första mobiltelefon. Det var ett stort ögonblick.

På Pines fanns många sportfaciliteter och Michi tog ibland med sig Anna och spelade squash.

Den 14 februari var det Valentine´s Day och det firas stort i alla amerikanska skolor. Någon hade bakat en hjärtformad tårta och mammor och barn firade tillsammans i klassrummet.

I slutet av februari kom Anders ner och hälsade på oss i några dagar.

1 mars fick vi även besök av Martin Freibergs på Esab som kom för att besöka Michi.

Fredrik bjöd också hem en av sina första kompisar, Jonas Olausson. Jonas har en svensk pappa som heter Niklas och en kinesisk mamma som heter Mei. Skrattade när jag såg det här kortet för det visar precis hur full av bus Fredrik var när han var sju år!

Det går lite bättre i skolan nu för Fredrik. En chock att komma hit efter att ha gått första terminen i förskolan i Sverige där man fick välja mellan att vara ute och leka eller vara med inne på lektionen. Alla killar sprang ut. När vi så kom hit tyckte de att Fredrik skulle börja ettan enligt det amerikanska systemet. Här kunde alla läsa och varje vecka skulle fem ord slås upp och man skulle skriva vad ordet betydde med hela meningar med stor bokstav och punkt. Vi var glada över att Fredrik kunde alla bokstäver och hade börjat läsa lite. De tre första månaderna grät han nästan varje dag och klamrade sig fast vid mina ben när jag skulle gå från skolan. Som tur var så var hans fröken Ms Lee, en fantastisk person som hjälpte honom till rätta.