I Sverige på pappas 70-årsdag

I all hemlighet hade planer smitts under lång tid för att jag skulle åka hem till pappas 70-årsdag den 25 november. Kom hem dagen innan och fick hålla så släckt i huset jag bara kunde. Bara använda mig av de timers som brukar vara på i fall pappa skulle åka förbi. Vid sjutiden träffades Helene, Thomas och jag utanför gaveln på pappas hus. Jag låtsades ringa från Malaysia för att önska grattis på födelsedagen, medan Thomas smög ner i trädgården och körde igång ett jättefyrverkeri som vi köpt.

När det började smälla som värst var pappa tvungen att lägga på för att gå och kolla vad som hände och jag bad honom ringa upp igen när han kollat klart. Innan han hann ringa så plingade vi på som galningar på dörren och när han fick se mig där sade han: Men jag pratade ju med dig i Malaysia alldeles nyss... Kanske inte. Vi hade med oss skumpa och firade in hans dag ordentligt.

Den 27 november var det middag på Odd Fellowgården och Helene hade fixat så att de visste att det skulle komma en person extra.

Pappas bror Lennart var där och jag hade honom till bordet. När jag var liten var vi nästan rädda för honom för han var så sträng, men nu är han så jättetrevlig att jag inte kan förstå hur jag någonsin kände så. Brevid sitter en av mammas och pappas bästa vänner, Linnea.

Lite längre bort satt Åke, gift med pappas kusin och Majbritt, Lennarts fru.

Efter middagen höll pappa ett litet tal. Helene och jag hade underhållit med en liten sång under middagen. Så blev det dags för paketöppning.

Victor och Nicole var också med på middagen.

Stora delar av släkten var där som Britt-Marie, pappas lillasyster och våra kusiner med familjer.

Det blev en riktigt trevlig kväll och många förvånade miner när jag dök upp!

Dinner Dance med Rune och Ulla

Vi har nu fått hit våra kära grannar från Rörtånge, Rune och Ulla. Det var roligt att de kom nu för då fick de möjlighet att gå med oss och Karin och Robert på skolans Dinner Dance den 19 november.

Ulla satt brevid Robert och då blir det aldrig en tråkig stund.

Trerätters middag serverades och som alltid var det väldigt gott!

Vi skrattade gott åt Rune som var uppe på dansgolvet hela tiden. Han fick bra fart på japanskorna som annars är ganska tysta och timida och vid ett tillfälle var han uppe och dansade med och snurrade på sju damer samtidigt.

Detta japanska par satt vid vårt bord och Rune kramade om dem gott på svenskt vis. Lite ovanligt för asiater men med ålderns rätt blev han nog förlåten det mesta.

Roligt att få visa upp lite av alla fantastiskt roliga saker man kan göra här.

Anders fyller 75

Den 9 november fyllde Anders 75 år och det var roligt att han var på plats här i Malaysia så vi kunde fira honom ordentligt.

Anna spelade och uppträdde lite för farfar påhejad av Fredrik.

Bärbel var också här så nästan hela familjen var samlad.

Vi hade bokat bord på KL-tornet som alla tycker så mycket om.

Hela personalen kom in med en jättefin tårta till Anders och gratulerade.

I present gav vi en champagnebrunch på Ritz-Carlton. Alltid lika uppskattat.

Härlig avslutning på ett långt födelsedagsfirande :)

Vietnam med Thonells, 29 oktober - 6 november. Del 2 Hoi An och Ho Chi Mihn

Den 2 november kom vi så äntligen iväg med flyget till Danang. Landskapet var illa åtgånget av tyfonen som dragit fram. Träd låg nervräkta, vattnet stod högt och det såg väldigt skräpigt ut. I Danang blev vi hämtade med en minibuss av en rätt sur guide. Hon hade fått vänta ett dygn, men det var ju inte riktigt vårt fel. Hotellet i Hoi An låg jättefint alldeles mellan havet och en flod.

Vi gick direkt ner till stranden och tittade på havet.

Den 3 november blev det en utflyktsdag. Här besökte vi ett kinesiskt tempel.

Även här i Hoi An hade floden stigit högt och det var översvämmat på sina ställen.

I vårt program var det inlagt en båttur, men guiden försökte avråda från detta för vattnet var så vilt och farligt. Som gamla västkustbor allihopa tittade vi ut över vattnet och skakade på huvudet. Det var nog snarare så att guiden ville åka hem... Vi tjatade oss till båtturen, som vi hade betalt för, och det var inte det minsta problem.

Här sitter guiden, arg som ett bi, medan vi andra njuter av båtfärden.

Vattnet var brunt och grumligt så på det sättet märkte man att något hade hänt.

Vi passerade några fiskare som slängde nät och det var helt fascinerande att se hur skickliga de var.

Michi kunde inte riktigt hålla sig utan frågade efter en stund om inte han fick köra båten. Det fick han och han är ju van så det gick hur bra som helst.

På kvällen när vi promenerade runt i Hoi An så hittade vi otroligt nog en restaurant ägd av en svensk. Normalt sett vill vi ju inte gå till svenska restauranter, men detta var så oväntat så vi var tvungna att prova. Barnen var överlyckliga för det fanns köttbullar med potatis och lingon! Kocken hade fått åka till Hanoi och laga mat när den svenske kungen kom på besök för något år sedan.

Vi fick in en helt fantastisk skagentoast till förrätt, sedan blev det pasta med skaldjur och vi avslutade med friterad camembert med hjortron. Så gott!

Den 4 november hade Michi bokat in besök på en fabrik i närheten som sydde handskar.

Intressant att se hur det ser ut och hur allt går till. Såg ju fräschare ut än vad man kunde vänta sig.

Vi hann under dagen också med besök hos skräddare så både Anna och jag sydde upp kläder som vi kunde hämta nästa dag. På kvällen åt vi middag på hotellet. De firade något de kallade ljusets dag och massor av lanternor hade tänts och skickades nerför floden. Det var otroligt vackert och stämningsfullt.

Den 5 november åkte vi vidare till Saigon, eller Ho Chi Mihn City som det kallas nu. Här mötte en ny guide upp och vi fick oss en stadsrundtur med de viktigaste landmärkena, vilket naturligtvis innebar mycket som hade med Vietnamkriget att göra.

Det blev en snabb lunch inne på KFC. Fick ta något som alla barnen kunde äta.

På kvällen gjorde vi oss iordning för att äta på en systerrestaurant till Emperor i Hanoi. Här var det Mandarin som gällde. Fredrik snoffsade till sig inför middagen.

Tydligen hade svenske kunden och drottning Silvia varit här och ätit och vi satt vid samma bord :)

Barnen höll på med massor av korttrick medan vi väntade på maten och personalen var mycket road.

Marika såg ut som om hon ville trolla lite hon med :)

Efter en fantastiskt god middag beställde vi in Irish Coffee fast med Kahlua istället för whisky. Det var ett helt uppträdande bara när vår servitör fixade iordning den!

Så här överlycklig var Fredrik när desserten kom in.

Nästa morgon passade vi på att ta lite kort ut över staden, denna vår sista dag i Vietnam.

Det har varit en riktigt bra semester med mycket sightseeing, bad, shopping och mycket god mat. Till och med lite dramatik i form av en tyfon. Vad mer kan man begära av en semester... :)

Vietnam med Thonells, 29 oktober - 6 november. Del 1 Hanoi.

Vilket år av resande detta har varit. Helt otroligt. Nu åkte vi iväg till Vietnamn med våra goda vänner, familjen Thonell. Fredrik hade även packat ner två av sina gosedjur som fick åka med.

Som alltid lika roligt och spännande att komma ut till flygplatsen och ge sig iväg till okända platser!

Färden gick nu till Hanoi där vi skulle tillbringa tre nätter, sedan vidare till Hoi An i mitten av Vietnam för att avsluta i Ho Chi Mihn City. Den 29 oktober landade vi i Hanoi och gick direkt ut och åt en god middag.

Vi hade bokat ett fullt program med guider och bil på varje plats och blev hämtade på morgonen på vårt hotell. Trafiken här är fantastiskt. Alla cyklar har nu bytts ut mot motorcyklar och det kryllar av dem vid varje rödljus.

Vi gjorde ett stopp i en fin park med en underbar träbro som gick över vattnet.

Snart var det dags för lite lunch och vi fick sitta ute. Som alltid lika härligt!

Fredrik och Emil går i samma årskurs och är riktigt bra kompisar.

När vi kom tillbaka till hotellet tog vi oss en promenad i stan. Det finns de mest fantastiska affärer här och sakerna kostar ingenting.

Bland annat säljs mycket laquerware som är väldigt fint. Vi köpte varsitt stort rött fat som vi fick kånka runt på resten av resan...

På kvällen gick vi och såg på Water Puppet Show som skulle vara så bra. Det var 29 nummer efter varandra och ingen var väl jätteimponerad.

Michi och Anna tyckte att det var så här bra :)

Efteråt behövde vi stärka oss med en öl och träffade då Yvonne och Bosse Palmqvist med barn som råkade vara här samtidigt!

Den 31 oktober, vår sista dag i Hanoi, var fullspäclad med sightseeing. Vi hann klämma in ett snyggt gruppfoto också.

Det var mycket att titta på och emellanåt behövde vi en liten vilopaus.

Så var det dags för det vi sett fram emot mest - en tur med cyklos.

Vi fick para ihop oss i cyklarna och alla vuxna utom Hans fick åka själva.

Anna och Johan fick en egen chaufför...

...och Fredrik och Emil åkte ihop förstås.

Det var mycket att se och man hamnade verkligen mitt i gatulivet. Michi ser nästan ut som om bussen skall haka på honom.

Vi hade nog alla en viss uppfattning om hur det skulle vara i Vietnam när vi åkte dit och det roliga var att allt nästan stämde. Till och med de spetsiga hattarna.

Många kvinnor gick och sålde saker genom att bära det i ok som här.

På kvällen hade Hasse och Michi ordnat överraskning till oss alla och bokat en limosin till hotellet.

Vi fick verkligen åka i stil till restauranten för lite middag.

Inte nog med det, de hade varit och köpt skumpa också så det var lyxigt värre.

Anna tyckte det var helt fantastiskt, men blängde lite på Johan som bara satt och spelade Gameboy :)

Middagen blev på restaurant Emperor som skall vara en av de bättre i Hanoi och maten var helt fantastisk!

Bara att få in menyn gjorde oss imponerade!

Maten var så bra och restaurangen lika så. Vi fick ett gott skratt när Hans kastade sig över en "morot" på en tallrik. Det var inte tal om att kolla om någon ville ha den utan han bara slängde in den i munnen snabbt som ögat och började tugga. Helt plötsligt såg hans ögon ut som i en Kalle Anka-film, munnen flämtade och ansiktet blev högrött. Det var ingen morot utan en väldigt, väldigt stark chilifrukt. Så kan det gå... :) Stackars Hasse!

Nästa dag, den 1 november skulle vi flyga vidare till Danang. Då drog en tyfon in över Vietnam och när vi var ute på flygplatsen ställde de in alla plan. Marika är väldigt flygrädd och hade stoppat i sig ett blått piller hon fått i Malaysia och var lite borta och fattade knappt att vi inte hade flugit. Vi blev incheckade på ett hotell till nästa dag och väl där sade hon: Åh, vad skönt att vara framme. Jag märkte knappt att vi flög. Fniss!

Så fick vi en extra dag i Hanoi. Vi träffade ett par damer som var ute och reste och skulle varit med på vårt plan så vi tog med dem ut på middag på kvällen den 1 november. Nu hoppades vi komma vidare nästa dag.